Den Paradoxala förändringsteorin

Paradoxer är som metaforer ett sätt att lyfta fram mänskliga drag som omedvetet kan ställa till det för oss och med ökad medvetenhet skapar en möjlig väg att integrera och leva mer.

Dela detta inlägg

Den paradoxala förändringsteorin är ett grundläggande begrepp inom gestaltterapi, utvecklat av Laura och Friedrich (Fritz) Perls. Feltham och Dryden (1993: 75) definierar gestaltterapi som ”den säregna metoden för rådgivning och terapi som betonar här-och-nu, upplevelse och personligt ansvar.” I grunden avser den paradoxala förändringsteorin att betona att förändring sker när individer fullt ut accepterar och omfamnar vilka och var de är, snarare än att sträva efter att bli något de inte är.

Worsley (2012: 174) framhåller gestaltterapins styrka i att systematiskt och detaljerat beskriva mänsklig medvetenhet och lägger en stark betoning på upplevelsens här-och-nu och det dynamiska samspelet i medmänsklig medvetenhet.

Den paradoxala förändringsteorin antyder att klienter ofta pendlar mellan en idealiserad självbild och ett autentiska jag. Terapin blir en plats där dessa spänningar utforskas och integreras. Gestaltterapeuter uppmuntrar klienter att delta i sin inre dialog, vilket kan tydliggöra fragmenterade upplevelser och främja integration. Till exempel kan en klient utforska skillnaden mellan sitt nuvarande emotionella tillstånd och omgivningens eller personliga förväntningar och förhoppningar, vilket gör att de kan få djupare insikter i sina upplevelser och val.

Genom att inkorporera ett existentialistiskt perspektiv erkänner teorin den inneboende mänskliga tendensen att förankra identiteten i ‘vad man inte är’ — antingen genom en längtan efter en annan framtid, en manipulerad självbild eller ett annat idealiserat liv. Denna fixering vid ”vad som skulle kunna vara” fjärmar individer från nuet och gör oss blinda för de organiska förändringsprocesser som redan pågår i våra liv. Genom att fokusera på ett ouppnåeligt ideal eller hoppas på en förvandling utanför vår kontroll, förlorar vi vår förmåga att påverka och delta i de förändringar som faktiskt ligger inom vår räckvidd. Denna existentialistiska kamp understryker vikten av att omfamna vår nuvarande livssituation och erkänna det ansvar och den handlingsfrihet vi har för att forma vår levda upplevelse och senare erfarenhet.

Gestaltterapin utmanar klienter att fullt ut leva i sin nuvarande verklighet. Marcel Prousts insikt att ”Vi botas från ett lidande endast genom att uppleva det fullt ut” resonerar djupt med detta synsätt. En klient i sorg som avvisar sin sorg uppmuntras i Gestaltterapin att delta i sin sorg snarare än att förneka den, som en väg mot en läkande process. På samma sätt kan en klient som undertrycker ilska vägledas att uttrycka denna ilska autentiskt med stöd av terapeuten, vilket underlättar integration och självacceptans.

Den paradoxala förändringsteorin betonar att tillväxt inte uppstår genom att förneka eller undvika obehag, utan genom ett autentisk engagemang med sin levda upplevelse här-och-nu. Denna process står i linje med den existentialistiska idén att livets mening formas genom val och ansvar. När människor medvetet lever i sitt nuvarande jag, är de öppna för möjligheter till förändring som uppstår naturligt och oförutsägbart, ofta på ett sätt som är mer deras egna och därför möjliga att spontant välja än de rigida föreställda ideal de tidigare eftersträvade.

Seligman (2006: 234) noterar att ”forskning visar att [gestaltterapi] har en bredare tillämpning än vad Fritz och Laura Perls ursprungligen förutspådde.” Dess betoning på här-och-nu och autentiskt engagemang gör den särskilt väl anpassad till olika behov och erbjuder en flexibel ram för att hantera komplexa emotionella utmaningar.

Genom att uppmuntra klienter att vara med sig själva så som de är så stödjer gestaltterapi inte bara läkning utan främjar också en djupare förankring i livets inneboende oförutsägbarhet och potential.

Thomas Sonefors

Nyhetsbrev

se när jag publicerar nya artiklar

Utforska mer

filosofi

Den Paradoxala förändringsteorin

Paradoxer är som metaforer ett sätt att lyfta fram mänskliga drag som omedvetet kan ställa till det för oss och med ökad medvetenhet skapar en möjlig väg att integrera och leva mer.

ACT

Är läkare usla på hälsa

Enligt studier utförda bl.a. i USA och Norge har det visat sig att läkare har kortare livslängd än det normala genomsnittet och vid ovetenskapliga betraktelser här i Sverige så har man konstaterat att detsamma gäller här. Vid en spontan genomförd sådan visade det sig dessutom att kvinnliga läkare hade en avsevärt lägre livslängd än genomsnittet

Vill du komma i kontakt

Skicka mig en rad

Thomas Sonefors

www.kroppogestalt.se använder digitala kakor. Genom att fortsätta använda sidans alla 7 sorters kakor godkänner du desamma :-) välkommen!