Existensens ursprung
Känner en våldsam längtan efter oändlig empatisk kontakt
När denna uteblir så blir där ett underskott av något och ett överskott av något annat, skrämmande och smärtsamt.
I barnet existens-måste ”smärtan av ensamhet” överkommas och ersättas och om barnet inte klarar denna enormt svåra uppgift, vad händer då?
Ensamhetens smärta är det mest våldsamma smärta som ett barn kan råka ut för eftersom när barnet är ensamt så utsätts det för den överhängande risken att dö, det är en djupt existentiell smärta, barnet står inför sin existentiella överlevnad och väljer mellan något det begriper och något det inte begriper (slutet på existensen).
Om då valet står emellan ensamhet och varandet i en annan smärta såsom en förälder som utsätter barnet för fysisk eller psykologisk misshandel så är det överhängande att barnet kommer att välja en förutsägbar smärta framför att välja ensamhetens smärta och dessutom möjlig existentiell död.
Valet blir då i sig självt en oerhörd ensamhetens smärta och även om ett ”icke val” är frestade så är det också ett val och hur som helst så kommer barnet att känna smärta. Detta val är det som oftast sker och är det som många refererar till som FFF (Fight, Flight, Freeze) Barnet kommer därefter att fly ifrån alla sina viktiga val i sitt liv då det innebär smärtan återkommer.
Så det utsatta barnet längtar efter kärlek men vågar inte tro på det eftersom valet inte kom att stå mellan kärlek och något annat, valet kom att stå mellan att acceptera sin död (ett ickeval) eller att stå ut med kontinuerlig smärta (det enda valet).
Kärleken är långt borta. Hur kan då barnet (*den vuxne) välja kärlek? Hur kan barnet* lita på kärlek? Hur kan barnet* lita alls?
Hur kan barnet lära sig att välja sig själv?
