Kommer jag att dö?
Paradoxen att människan tror sig vara odödlig, trots att hon vet att döden är oundviklig, kan förklaras genom tre faktorer: människans psykologi, illusionen om odödlighet och existentiella försvarsmekanismer.
- Psykologi: Människans psykologi har en tendens att vara inriktad mot självbevarelse och överlevnad. Vi är instinktivt benägna att undvika tanken på vår egen död och att betrakta oss själva som odödliga. Detta beror delvis på att det är svårt att föreställa sig vår egen icke-existens och vad som skulle hända efter döden. Denna psykologiska mekanism gör att vi kan leva våra liv utan att ständigt vara medvetna om vår egen dödlighet.
Spiro Vitam
- Illusionen om odödlighet: Trots att vi intellektuellt vet att döden är oundviklig, kan vi ändå leva våra liv som om vi vore odödliga. Detta beror på att vi ofta upplever att döden är avlägsen och att den främst påverkar andra människor eller kommer att inträffa i fjärran framtid. Vi kan ha en tendens att ignorera eller förneka vårt eget förfall och föreställa oss att vi kommer att leva länge och inte drabbas av de negativa konsekvenserna av åldrande eller sjukdom.
Spirare = Andas = Ande = Spirito
- Existentiella försvarsmekanismer: Människan utvecklar ofta olika försvarsmekanismer för att hantera dödsångest och paradoxen kring odödlighet. En sådan mekanism är att skapa meningsfullhet och en känsla av varaktighet genom att lämna efter sig ett arv, till exempel genom att uppnå framgång, skapa konst eller bygga institutioner som kommer att leva vidare efter vår egen död. Vi kan också hänge oss åt tro och religion som erbjuder en förhoppning om ett liv efter döden eller återfödelse, vilket hjälper oss att undvika känslan av slutgiltig förlust och icke-existens.
Att lösa dessa tre olika “faktorer” visar att de hänger samman väldigt tätt, det psykologiska, grundläggande strategier och existentiella försvarsmekanismer. Vi kopplar också ihop vissa strategier med dödens närvaro såsom exempelvis transendet andlighet och religion. Dessa använder vi som ett medel att NÄR ångesten för dödens närvaro drabbar oss så kan vi dämpa den med en övertygelse om ett liv bortom “verkligheten” som kan ta slut när som helst.
Tänk er när våra barn kommer och frågar “kommer jag att dö mamma” eller liknande frågor om döden så fins ofta väldigt liten beredskap och vi undviker frågan och skämtar och berättar en historia eller på annat sätt får barnet att förstå att det inte går att svara på och att det väcker ångest hos den vuxne… Detta lär i sin tur barnet att det är ett farligt ämne, så vi lär oss hur vi skall undvika ämnet som en kontinuitet av den kultur vi lever i och alla kan få förbli välsignat omedvetna om döden och dess närvaro i våra liv.
Ytterligare en aspekt är att hela detta som står här ovan påverkar VARJE beslut vi tar i livet.
Om vi tar beslut om relation så tänker vi beräknande på hur länge ngn skall leva, risker, barnens väl och ve, kommer denna partner att dö för eller efter mig… på vilka fler sätt påverkar ämnet döden mitt dagliga liv och beslut?
