Etikett: <span>Terapi</span>

landscape nature person hands

Holism evidens och sjukvården

Människan är ett oerhört komplext ”varande” och tyvärr har sjukvården snöat in på att man skall kunna ägna sig åt evidensbaserad vård vilket i princip utesluter allting som har att göra med ”Här-och-nu” samt ”holistisk” vård då dessa begrepp är svåra att föra fram till evidens och därför är det ingen som forskar.

Lars-Åke Johnsson, jurist, författare och tidigare ordförande i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, skriver i Ny Juridik (3:17) att all vård inte kan ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Utvecklingen av sjukvården förutsätter ju bland annat att nya vårdmetoder utvecklas. När det gäller kravet på vetenskap, skriver han att det är omöjligt att svara på frågan om vilken vetenskap som kan godtas. Och när det gäller kravet på beprövad erfarenhet är det oklart hur länge och för vem vårdmetoden ska ha använts. Även förarbetena till gällande lagstiftning är oklara om vad som egentligen menas med vetenskap och beprövad erfarenhet. Evidensbaserad vård blir enligt Lars-Åke Johnsson närmast vad kollektivet inom vården, eller snarare vissa ledande företrädare inom olika discipliner, vid en viss tid anser vara vetenskap, vilket dessutom är geografiskt begränsat.

Det låter givet att evidensbaserad vård är detsamma som att det är bevisat att det ger effekt, men så är faktiskt inte fallet. Det är lika viktigt och sant att det man bevisar att det inte har effekt och att man kan ange hur liten effekt det har och att man då kan använda mediciner mot den grunden, mot att det har testats grundligt och visat sig ha en garanterat väldigt liten effekt…. men då har det en väldigt liten effekt, vilket är kvantifierbart och möjligt att använda som grund för behandling. Alltså, välj hellre mediciner med bbegränsad effekt hellre då deet är bevisat vad det är hellre än en annan behandlingwsmetod som det ej forskats på.

När det kommer till andningsterapi så är det en form av behandling som sjukvården alls inte ägnar sig åt (förmodligen eftersom det inte finns några pengar att tjäna på det för ett specifikt företag). Staten och sjukvården och alla samhällets medborgare skulle tjäna oerhört mycket pengar på det för andningen är faktiskt gratis och allt som behövs är instruktioner och möjligheter att öva och stödsamtal med någon kunnig om resultaten, men varken läkare eller läkemedelsföretag tjänar pengar på denna typ av behandlingar ergo varken forskning eller pengar på utbildning för personalen.

Andningen påverkar alla aspekter av ditt mående. Den tillför kroppen dess allra viktigaste energiform = Syre! Detta tillför syret genom en fantastik process som både är automatisk (omedveten) samt till del är kontollerad av viljan (medveten/omedvten) och hela denna process är också reflexiv och hela vägen till exptremt påverkbar från både yttre och inre påverkan.

En viktig aspekt som veteskapen har konstaterat är att det finns kopplingar mellan hur genomströmningen av blod sker i prefreontala cortex och diafragmans reaktioner, vilket är helt logiskt, och sätter andingen i intim närhet till hur yttre faktorer påverkar hjärna likväl som hur hjärnan påverkar yttre faktorer. Vi tänker ofta ganska fyrkantigt att perception är passiv men tänk om den tvärtom är väldigt aktiv och möter omvärlden med sin förmåga till observation och att ett inre organ inte behöver vara det ena eller det andra utan är båda delarna samtidigt.

Om du har svårt med koncentration eller lätt blir speedad, om du ibland blir som bedövad eller stelnar till så är et något som kan tillhöra denna del av kroppen/psykets samspel att reglera vad som sker i och och i vår omgivning. Det är varken bra eller dåligt, det är en funktion av människan i hennes samspel med det liv hon är i just nu.

Sjukvårdens lösing på detta är att skilja ut en specifik del och utföra separata underökningar och sedan kan man ”behandla obehaget” och framförallt kan man kalla det något (diagnos) och sedan koppla diagnosen till lämplig profylaktoisk medicin. Läkemedelsföretagen är naturlitvis på hugget och undersöker kontinuerligt inom vilka områden mänsklig ohälsa trendar och tar sedan sina produkter oich undersöker hur deesa skall kunna ”bidra till en lösning” och genomför egna förskningsstudier, presenterar dessa för sjukvårde som tacksamt tar emot forskningen som dee själva inte har råd att genomföra och de får 2 flugor på en smäll. 1. En möjlig behandlingsmetod och 2. Sparade pengar.

På ett seminarium i Almedalen i somras uppskattade professor Nina Rehnqvist från Statens beredning för medicinsk och social hälsa, på en direkt fråga, att minst 50 procent av det som görs i den etablerade vården saknar evidens. Hon framhöll att det gäller att välja utvärderingsmetod efter vilken frågeställning det handlar om, och då går det inte alltid att göra randomiserade studier med kontrollgrupper. Hon menar samtidigt att nästan allt går att utvärdera på något sätt, men att man då får leva med olika grader av osäkerhet.

Nina Rehnqvist menade att det inte är ovanligt att man inom dagens sjukvård glömmer bort det holistiska, och istället är mekaniker inom sitt lilla område. Man ser då inte helheten. Det är ett av problemen, menar hon. Som svar på frågan ”varför inte Sverige satsar mer på integrativ vård som komplement” sa Rehnqvist att det beror på att läkarna inte vill och att de sätter sig på tvären. Utifrån egen erfarenhet pekade hon också på att alla på myndighetssidan inte alltid är objektiva och opartiska.

Andningen är en behandlingsmetod som i regel inte botar någonting utan som istället är ett verktyg som skapar förändring både på kort och lång sikt, och detta kan vara ett av ”problemen” med denna typ av behandlingar för sjukvården. Som ett exempel så är det oerhört varligt med ”överandning” vilket resulterar i en mängd olika tillstånd i kroppen som sett över tid kan skapa flera sjukdomstillstånd i kroppen. Däremot är det många olika aspekter som spelar in huruvida en person kommer att uppleva dessa som problematiska.

En känslig person som lever ett passivt liv kan t.ex. drabbas av många olika symptom av en felaktig andning medan en person som tränar mycket bygger upp ett sätt att få avsättning för den kroppsliga problematiken och inte alls känner av dem på samma sätt. Det innebär egentligen bara att genom en viss aktivitet så skjuts problemen på framtiden och när den aktiva personen kommer upp i 50-års åldern så drabbas denne av en ökande grad av allt från snarkning, sömnapné, ökande spänningsgrader i kroppens alla muskler, trötthet, koncentrationssvårigheter, irritation och aggression, olika tillstånd i matsmältningssystemet, mm. mm.

Behandling av andningsbesvär bör omfatta direkta andningsinstruktioner, fysisk aktivitet om möjligt, samtalsstöd och andlig guidning och att skapa en insikt hos klient/patient att alltid i livet kommer att innefattas i den kontinuerliga behandlingen. Andningen påverkar alla aspekter av våra liv så då kommer också alla aspekter av våra liv att påverkas.

Vi har skapat en kultur gällande hälsa i Sverige att sjukdomstillstånd skall ”botas” eller fixas så det försvinner vilket då leder fram till en förväntan på att livet skall fortgå exakt som det gjorde innan personen blev sjuk, detta leder till en tro på en möjlig ”status quo” och att förändring är besvärlig och onödig och kanske till och med fel.

Nyligen drabbades jag av njursten och efter den initierade inställningen att stenen bara skall ut och sedan är det klart så övergick det till att oj, något är fel, och då det visade sig att stenen hade fastnat på våg ut så kunde man gå in och plocka bort stenen och smärtorna försvann och allt återgick till det ”normala” inom några veckor. Detta var och är fantastiskt men långt ifrån all form av sjukdom är så specifik och tydlig i hur man skall åtgärda det. Vad som däremot är fullständigt frånvarande är instruktioner från sjukvården om hur jag behöver ändra på min kost och livsstil för att förhindra att fler stena bildas. Holismen saknas fullständigt i denna behandling.

När jag gjorde andningsövningar i samband med att de tog blodprov, blodtryck och kollade syremättnaden mm. fick jag uppmaningen att sätta igång och andas för annars så kunde de inte låta mig åka hem. Sjukvården har alltså en generell instruktion om syremättnad i blodet som för mig kommer att innebära framtida sjukdomstillstånd. De vill att jag andas för mycket. Det är evidensbaserad sjukvård, en överdimensionerad andning i vila på en annars fysiskt frisk person.

Personer som diagnosticerats med ADD, ADHD, ASD, DAMP och liknande diagnoser och inte minst ångest och depression är människor som idag blir behandlade med piller, med mediciner, i första hand och med olika former av terapier i sista hand. Idag hanterar vi psykiska sjukdomer som en dålig bilmekaniker som när oljelampan lyser i bilen knipsar av sladden till själva lampan. Vi tar inte våra medmänniskors problem på allvar utan läkare stoppar åt dem mediciner som ett sätt att bli av med dessa människor, som att detta är ett problem som snabbt måste lösas i statistiken och inte kosta samhället pengar.

Ursula Flatters, läkare och en av Vidarklinikens grundare, pekar också på att det finns många vårdmetoder som inte går att utvärdera med randomiserade studier och kontrollgrupper. Exempelvis samtal, beröring och kirurgi. Hon menar även att det vetenskapliga tänket i vården präglas starkt av läkemedelssidan, men att hälso- och sjukvård ju inte bara handlar om läkemedel. Hela evidensbegreppet präglas av läkemedelsforskning.

Därför blir det lätt mer betoning på just läkemedel i vården medan omvårdnadsområdet, som bygger mer på kvalitativ forskning, filosofi och etik, inte värderas lika högt.

Hur kan vi älska oss själv mer?

Svar: Hur kan vi acceptera oss själva mer. 

De flesta har blivit socialiserade liksom ett barn. Föräldrarna har pressen på sig att socialisera barnet så att det blir anpassat i världen, i världens ögon, och när de gör det genom att använda metoden att straffa och belöna olika former av beteenden, och det startar tidigt i livet, så finns det en massa meningsskapande utbyte av erfarenheter mellan barnet och den vuxne. 

När de skapar barnets känslomässiga karta så visar den vuxne för barnet att vissa av barnets beteenden och VARANDEN inte är acceptabelt. Resultatet blir någon form av upplevelse av att vara ovärdig eller olämplighet i alla människor, det blir resultatet av socialisering på det ena eller det andra sättet. Väldigt få människor kommer ur denna process opåverkade.

Man kan säga att Ego eller personality på ett sätt är byggt på… Undertryckande av ID eller impuls-livet, för samhället måste/försöker komma på att hantera barnets impuls-liv (addera impulskontroll) som ger upplevelsen av att; På något sätt så är jag dålig, jag har de här beteendena som inte är acceptabla, sedan bygger man den sociala konstruktionen och slutprodukten är en person som ser till sin omgivning och ber om bekräftelse, ”är jag god nog? Tycker du om mig? Är jag acceptabel för dig.

Och du får ett A för att du anstränger dig och om du inte får ett A så är det inte så att du inte känner någonting alls; du känner dig dålig. Det är som att grunden för för din position i världen är negativ, alltså mindre än noll eller inte noll.

Så du försöker konstant använda dina livserfarenheter att motbevisa denna känsla av mindervärdeskomplex. Det är en väldigt vanlig situation i social anpassning och mänsklig utveckling.

Precis bakom detta är var den andliga domänen börjar, det är en del av (….) Som bara betraktar världen såsom den är.

När man har en negativ ”sak” (självbild) som pågår så kan man försöka eliminera ”saken” genom att applicera dess motpol som i detta fall, 

så om där är en känsla av mindre värde så kan man applicera självkärlek. Eller så kan vi gå bakom hat och kärlek och börja med att säga att vi erkänner oss själva, erkänner oss mänskliga och vi hör att vi gör oss själva mindre värda och otillräckliga och vi erkänner oss själva och det ord jag vill använda är ”uppskattning” att uppskatta det som är, att uppskatta mig själv.

Det är som att du går ut i skogen och du betraktar träden och uppskattar dem, du säger inte ”det trädet är bra och det trädet är dåligt” för något träd är för tjockt, för smalt, för kort, för långt, krokigt eller rakt…. Om du inte är en skogshuggare (tillverkare av skogsprodukter) För det mesta så betraktar du träden och uppskattar dem för vad de är, de Är, men så fort du kommer i närheten av människor går du omedelbart in i ett tillstånd av dömande. Bättre och sämre. 

Du gör det utifrån din egen osäkerhet från ditt eget behov av att bekräfta dig själv, den personen har mer hår än jag… det finns dimensioner av ständigt dömande: Är jag en tillräckligt bra kvinna, mor, far, människa, är jag stark nog, är jag känslig nog, är jag levande nog, ja vad som helst.

Du blir konstant fångad i att leva i en dömande värld. Om du börjar att öva på att se människor som träd och uppskatta dem som de är, inkluderande dig själv, och börjar uppskata dig själv.

Uppskatta din mänsklighet:

Ta mig so exempel, Jag har en bild av mig själv som kärleksfull, empatisk, närvarande, klar och accepterande o.s.v. Ibland blir jag dock  trött och då blir jag kanske arg, irriterad, kort tålamod, nedlåtande och avstängd mm. Och då blir jag riktigt generad för det är inte vem Ram Dass skall vara (självbild) Det skall ju föreställa att jag är allt det där positiva så då börjar jag förställa mig som de där positiva sakerna (jag ser mig själv vara) vilket gör att det är beräkning och avsiktlig förledning/manipulation inblandad och då är jag inne på fel väg för det skapar exklusion och avstånd. När vi gör så att vi förställer oss istället för att vara dem vi verkligen är så skapar det avstånd och exklusion från varandra. Det är dåligt.

Jag blev tvungen att riskera att vara sann, jag blev tvungen att bli äkta med andra människor och inse att det vi delar med varandra är vår sanning, och sanningen innefattar hela och allt vårt innersta (inte bra det goda och fina) Och det första jag var tvingen att göra var att acceptera min egen sanning. Jag blev tvungen att tillåta mig att vara en människa av kött o blod.

Jag blev väldigt hjälpt av min ”guide” Emanuel, min Andlige vän, som när jag frågade: ”Vad gör jag på jorden” svarade: ”Varför provar du inte att använda manualen/läroplanen, varför försöker du inte vara människa…” Jag har alltid trott att komma närmare gud innebar att jag skulle förneka min mänsklighet och omfamna det gudomliga och vad jag insåg var att vägen till sanning kanske var att omfamna (hela livssituationen) hela mitt varande, vilket var att omfamna både min mänsklighet och min gudomlighet, och inte ömka mig i det utan erkänna det. Ej heller döma det eller förankra det i historisk/social erfarenhet utan erkänna och tillåta min fulla mänsklighet.

Så jag har kommit hit idag att jag är vad jag är mycket mer och vissa människor tycker om det och visa andra tycker inte om det. Om de gillar det så är det deras problem och gillar det inte det så är det också deras problem jag tar inte det ansvaret på mig… så mycket… det är en långsam process.

Vad jag fann var att när jag började tillåta mig att vara mer mänsklig, tillåta mig att vara den jag är, så förändras jag mycket snabbare i mig själv, händelser och uppfattningar lämnar mig snabbare. Det var som att jag var i en modell baserad på negativitet, att tycka lilla om mig själv, och när jag accepterade att jag är en människa med alla mina olika aspekter, så började saker och ting att flöda och jag kunde känna förändring ske i mig själv. Sedan kunde jag börja erfara min egen skönhet och det skrämde mig för det var så annorlunda och t.o.m. kontrasterande mot den modell av mig själv jag hade byggt upp genom alla mina år fram till nu, det att jag behövde vara ”god” för att få vara vacker, och idén att jag bara är….

Det, vad som är… När du ser på ett träd, en sten eller en flod så är det (objektet) i sin egen rätt vackert. Du ser sönderfall och det är vackert, Jag känner Laura Huxley som är en väldigt god vän till mig… i hennes kök så har hon dessa kärl över diskhon och hon stoppar alla former av bitar av avfall i dessa kärl och när de ruttnar så bildar de olika former av vackra processer som blir till konst, det är egentligen skräp och avfall, det är skräp som konst. Vi ser det också och det är otroligt vackert, absolut skönhet. 

Jag började träna mig (expandera mig medvetenhet) i att se på universum ”såsom det är”  för att se skönheten i alla dessa processer och förstå det man kallar ”den horribla skönheten” i det. Det finns skräck och skönhet i det för det är sönderfall, vi är alla sönderfall, jag ser mitt huvud och det är sönderfall, och det är vackert och horribelt samtidigt, och jag bara lever med det och det var där jag började se skönheten i det. 

Så vi talar om att uppskatta vad som är. Inte ”älska dig själv”, som en motsats till att inte tycka om dig själv, utan tillåta dig själv…. Och när du tillåter, så förändras du, 

Jag tror det tar oss bortom polarisering; jag tycker det är viktigt 

Ram Bass

landscape nature person hands

Holism evidens och sjukvården

Det finns många vårdmetoder som inte går att utvärdera med randomiserade studier och kontrollgrupper. Exempelvis samtal, …

Andning visning och praktik

Jag jobbar i en fantastisk organisation/praktik som heter Handlaget där många olika typer av terapeuter arbetar med allt …